Alla har frågat och alla vill veta - här kommer den. Jag pratar förstås om uppdateringen från helgens lagfest.

Det hela börjar med att vi drar på stereon på högsta volym i 6: an, eftersom rum 4 var upptaget fick vi ta vad som fanns kvar. En kastrull till spegel och så var det bara att börja göra i ordning sig. Vi är tjejer och jag tror ni alla vet vad det hela handlar om. Men efter ett antal klädbyten, omsminkningar och skobyten var vi redo för att inta övervåningen.

Pizzan anlände och den drog vi i oss lika snabbt som vi duschade i Gävle.

Det hela började lugnt, melodifestivalen öste ut från tevens högtalare, vissa fick tyvärr nog och åkte hem och en del hade fortfarande förhoppningarna kvar om att ”det kunde kanske bli bättre”. Men när Maja nämner ordet Top Noch och tar fram kortleken är det redan försent.

Melodifestival är slut och ingen förstod egentligen vilken som vann, stereon är inte längre den stereo som vi är vana med att se den i omklädningsrummet. Den har plötsligt förvandlats till den största ljudanläggningen någonsin, spår 1 ”The boy does nothing” är repeatad och går om och om igen ur dessa högtalare. Det är inte längre bara Maja som står på bordet, nu är hela KIKDAM vilda. Att vi sedan glider förbi hela kön in till Bolanche och äger dansgolvet till Living on a prayer gör det hela inte sämre. Kvällen är över och för denna gång bara ett minne blott.

Kvällen var som ni förstår helt vansinnig, och kanske lite överdrivet skriven men det kan bara vi som var där bekräfta! What happens in Vegas stays in Vegas

                                                                                                                                                                         //#1

”En gång är ingen gång, två gånger är en gång för mycket”